Damallsvenskan: Historiskt underskott på 110 miljoner
Utvecklingen är positiv. Spelet på planen blir snabbare, publiksiffrorna växer och OBOS Damallsvenskan går framåt. Men när man tittar på ekonomin för verksamhetsåret 2025 framträder en annan bild. Kostnaderna ökar kraftigt. Ligan redovisar ett historiskt underskott på 110 miljoner kronor. För första gången är utgifterna över 300 miljoner kronor. Det visar en vilja att satsa, men samtidigt växer klyftan mellan de fristående damklubbarna och de stora dubbelklubbarna.
Ekonomiska klyftor och ökade utgifter
Svensk damfotboll befinner sig i en snabb och kostsam tillväxtfas. Den 10 juli 2026 analyserade Johan Rydén Svenska Fotbollförbundets ekonomiska rapport på sin plattform, En blogg om internationell damfotboll. Siffrorna han presenterar är tydliga. Underskottet på 110 miljoner kronor beror på att klubbarnas gemensamma kostnader ökade med 17 procent till över 300 miljoner kronor. Samtidigt ökade intäkterna med endast 3 procent. Detta skapar en ekonomisk obalans. När året var slut var det bara två föreningar i serien som redovisade ett ekonomiskt överskott.
- Kristianstads DFF
- Vittsjö GIK
Dubbelklubbarna driver underskottet
För att förstå situationen behöver vi titta närmare på siffrorna. Den största delen av underskottet kommer från dubbelklubbarna, det vill säga de större föreningarna med elitlag på både herr- och damsidan. Som supporter till IFK Göteborg följer jag en förening som har just en sådan gemensam organisation. Ambitionen är bra, men man behöver se objektivt på hur dessa strukturer påverkar ligans ekonomi.
Rydéns genomgång av förbundets rapport visar att sju dubbelklubbar stod för 95,4 miljoner kronor av det totala underskottet. Det motsvarar 86,5 procent av ligans totala minusresultat. Mediankostnaden för dessa sju lag var 25,3 miljoner kronor, medan deras egna bokförda intäkter uppgick till 5,6 miljoner kronor. Detta innebär en stor skillnad mellan intäkter och utgifter.
Redovisningsprinciper och framtidens utmaningar
En stor del av denna skillnad beror på bokföringsprinciper. I de större föreningarna fungerar moderklubben som finansiär. Gemensamma intäkter redovisas sällan som specifika intäkter i damlagets egen resultaträkning. Pengarna finns i föreningen, men de syns inte alltid i damlagets redovisning.
Detta är inte bara en fråga om redovisning, utan något som påverkar svensk fotboll i grunden. De fristående damfotbollsklubbarna får det allt svårare. De saknar det ekonomiska skyddsnät som de större föreningarna har. De kan inte förlita sig på en moderklubbs ekonomi om en satsning misslyckas, utan måste stå för alla kostnader själva. Nu när ligans totala utgifter överstiger 300 miljoner kronor väcks en viktig fråga: Hur ska de fristående klubbarna kunna vara konkurrenskraftiga över tid, utan att riskera sin egen överlevnad?